Sommarkänning
Skärgårdsvalsen – en utrotningshotad musikform?
Nej, nej, inte så länge Åke Hellman kan hantera sitt fyrradiga dragspel!
Alla sanna seglare i vår stockholmska skärgård känner igen honom, där han står på bryggan, på berghällen eller ångbåtsdäcket och sjunger:
På skummande fjärd virvlar sommarens vind. Med bogstänk som fuktar din kind. På låringen leker en böljande våg, vars rörelser glädjande når en höjdpunkt som speglar en seglares själ.
Skärgårdsvalsen föddes 1909 på Arholma, och den har under snart sagt hela 1900-talet vittnat om svenskens kärlek till vad som är så utmärkande för denna vår del av världen: den arkipelag som vi alltid återvänder till, höst, vinter, vår och – allra mest – sommartid.
Åke Hellman har sinnet vidöppet för denna unika landskapstyp och denna lika unika musiktradition – bland vars utövare vi finner namn som Jules Sylvain, Kai Gullmar, Lasse Dahlqvist, Ejnar Westling och – främst av alla! – Evert Taube.
Skärgårdsvalsen är inte episk och långsamt gungande på dyningen som sjömansvalsen, den är inte stötig och hamboklämmig som logdansen i inlandet; den är böljande, lyrisk, född ur vågklucket under bryggan, när vinden mojnat i båtarnas segel och sinnet stäms till ljuva svärmerier. Den har alltid ett drag av vemod, ty sommaren är kort, och vem vet vad som väntar när bladen gulnar och faller…?
De flesta av Åke Hellmans visor går i klassisk 3/4-delstakt. De har det äkta valssuget. Det har han lärt från barnsben, började hantera dragspelet hos pappa redan som ung grabb på Södermalm/Enskede. Pappa och mamma hyrde sommarhus på Ingmarsö i skärgården mellan Möja och Ljusterö – och den skärgården har Åke blivit trogen.
Numer är det den lilla Jolpan som gäller. Där tillbringar de somrarna men är alls inte främmande för andra årstider, lagvigda sångmön May-Britt och Åke med dragspelet och dotter Anna.
Turnéer med äldre och nyare melodier går året runt, båtmässor och seglarsällskap bl.a
Men den som lyssnar på och tar in denna nya CD ska också märka att den musikaliska biten vidgats, att den gift in sig i främmande miljöer och traditioner, blivit – för att använda ett modeord – ”mångkulturell”. Genom Lennart ”Jonken” Jonsson har Åke tagit in sydamerikansk musik och rytm, karaktäriserad av slagverk med congas, sax och gitarr.
Det har blivit skärgårdslåtar på nytt sätt!
Ty den svenska skärgården blir Åke och May-Britt alltid trogna!
1997 Edvard Matz